kom hem ifrån skolan för ungefär en timme sen stortjutandes med pappa i andra sidan luren.

vi hade en sån bra konversation och vi har aldrig pratat på det sättet vi pratade med varandra idag.

vi pratade om allt möjligt, han har sagt upp lägenheten på frösön, vilket känns så jävla bra. allt som har hänt där, stannar kvar där. jag kommer aldrig någonsin glömma och aldrig någonsin förlåta. dom orden sa jag redan när jag var 8 år "mamma, det kommer ta lång tid innan jag glömmer det här." 8 år, bara barnet. jag har hört samma ord som han sa i telefonen i 5 år nu och det har alltid slutat likadant, tillbaka på ruta ett igen. men den här gången trodde jag honom verkligen och jag tror till och med att vår relation kan räddas. kan räddas. han kanske lär känna mej på nytt, den personen jag verkligen är och den jag har förändrats till under dom här svåra omständigheterna. under dom här åren har det vart sämst, nere på botten. men det repar sig och man ställer sig upp igen, starkare än någonsin. precis så är det nu. det går att börja om ifrån början, laga relationen, täcka hålen, men jag kan aldrig glömma eller förlåta eftersom det har tagit bort 5 år av min barndom som jag aldrig någonsin kommer kunna ta tillbaka. barn är man en gång i livet. och det är barndommen som bildar personen man blir senare i livet. den tanken som alltid kommer tillbaka är vad som hade hänt om jag och joel inte hade varit så himla nära varandra? om inte mamma hade funnits i bilden. vem skulle då visat sig stark för min skull? vem skulle då ha haft sig i min famn och torkat mina tårar? vem skulle då ha format mej till den personen jag är idag? om inte mamma hade funnits där hela vägen skulle inte jag leva idag. ingen chans att jag skulle det. jag kan knappt hålla tillbaka tårarna när jag skriver det här, för jag gräver upp det förflutna som jag bara kastade iväg, som ingen visste om. jag bara satte på mej min mask och så var allting bra igen. men när jag kom hem var det katastrof, masken for av och sönder gråtna kinder var bara förnamnet. nu, idag kan jag stå för den jag är och min historia har bara gjort mej så mycket starkare och jag kan omöjligt krossas igen. jag kan omöjligt falla tillbaka och må dåligt igen. det enda man ser i mitt ansikte är klarblåa ögon tillsammans med det stora leendet, som aldrig kommer bli fake igen. aldrig.

ingenting är vackrare än ett leende som har kämpat igenom tårar. ett äkta leende.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har bytt blogg! Ni hittar mig på http://jonnanil.blogg.se/

Hej! Har haft fullt upp i helgen. Jag är på Local Hero, det är typ en planeringshelg för cafégruppen. Vi planerar discon, resor, hur vi ska få ihop pengar till dom resorna och andra event. Det är kul, men jag behövde kliva upp rätt så tidigt imorse. ...

Hej! Danshowen i helgen ÄGDE, fyfan vad kul det var. Längtar som satan till nästa termin! Hade ju tänkt att lägga upp lite bilder här ifrån showen men mamsen glömde att ta bilder, haha. Nu har jag NO sen slutar jag för idag! Ha det så bra! [Bild]...

Hej! Just nu sitter jag, Isabelle och Sophia och taggar till tusen inför dansshowen. En och en halv timme kvar.. Hör av mig senare och berättar hur det gick, imorgon kväll får ni bilder också! kursiv text ...

Hej! Jag har NO nu och får massage av bästa Carro! Superskönt faktiskt, haha. Jag har snart lunch och sen är det en lektion till och sen är det slut på skola för den här veckan! Efter skolan ska jag gymma och klockan 5 vidare på danspass! Vi h...